Hysteriskt sprattlande ligger min dotter på golvet och får inte fram det hon vill. Förtvivlad försöker jag med alla trix jag kan tänka mig, men det är som om hon faktiskt vill vara förbannad....oj oj oj...var det så här treåringar var, det hade jag förträngt.
Så en dag så började vi prata, och till min förvåning så fick jag respons på mina lockande frågor. En ny dotter är här! Fantasifullt sjunger hon långa texter och vi disskuterar vad vi gjort för "länge sen" (ur dotterns tidsuppfattning).
Nu har lillan feber sen i torsdags så det är på gott och ont som vi sätter varandra på prov. Ska vi återgå till "sprattlandet" eller är det på riktigt som min flicka blivit "större"? Nu ska vi läsa Nils Karlson pyssling för tredje gången idag, så mer om detta en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar