Nästan varje dag möter vi nya människor, och får intryck om hur hon eller han är som människa. Men hur ofta stämmer den verkliga bilden av hur personen är, överens med den första bilden vi fick? Mycket stämmer, men långt ifrån den verklighet som faktiskt är.
Det beror ju till stor del på hur hon, han eller jag utstrålar just vid mötet. Eller möjligt på vilket humör man är på just i stunden. Ibland möter jag sådana där ”tåra” genomsura människor. Dom brukar jag kontra med ett ännu mer positivt och tillmötesgående beteende. 99 procent av gånger så ”smittar” min positiva utstrålning, eller kanske tänker dom att jag är en naiv idiot som man måste vara varsam mot, och att det då skapas någon form av omvårdnads instinkt hos mina ”motspelare”?
Ibland möter jag övertrevliga, inställsamma ”smörare” vilket skapar en känsla av att personen har en bakomliggande osäkerhet, eller har onda avsikter. Men i sådana stunder är jag på min vakt och hoppas att mitt spontana babblande inte ska användas som ett vapen emot mig i framtiden. Det händer då och då att människor faktiskt är elaka med vilje, vilken nog tog mig omkring 20 år att förstå.
Oftast möter jag ändå trevliga och vänliga människor. Det finns några personer som jag mött under livet, som satt speciella avtryck i mitt liv. En del har jag fått en djupare vänskap med, andra finns bara kvar i mitt minne. Det är ingen särskild kategori av människor som jag fastnar för, utan vad jag tror så ligger det på ett annat plan. Det kan vara så små saker som gör att man tycker om en person, och det kan räcka med ett enda möte, en enda gest. Och så finns det de som fått en ”andra chans”, såna som jag feltolkat och fått lära känna på nytt.
Vänner är bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar